top of page
EFS-KYRKAN-BYGGNAD.jpg

historia

efs-församlingens historia

I mitten av 1800-talet drog en stark väckelse fram över Sverige. En ledande gestalt var Carl Olof Rosenius (1816-1868). Han var 1856 med och grundade Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS). Under 1860-talet kom de första lekmannapredikanterna till Alingsås, utsända av EFS. De predikade ett milt och evangeliskt budskap. Samlingarna ägde rum hemma hos muraren Fredrik Hultin på Plangatan. Hans familj och vänner var starkt berörda av väckelsen. När allt fler anslöt sig flyttades samlingarna till L.P. Nilssons skrädderi på Nygatan. Nilsson kom från Ödenäs och var gift med Hultins dotter. Han var en pionjär och verklig eldsjäl som upplät sitt skrädderi till bönemöten och samlingar. Där var det, enligt samtida vittne, ”mycket gott och uppbyggligt.”

gamla-efs.jpg

Många anslöt sig till gruppen kring L.P. Nilsson och hans missionsvänner. Runt om i landet grundades nya missionsföreningar, så även i Alingsås. Missionsvännerna i skrädderiet hade tidigt bildat en syförening. Man insåg snart att det också behövdes en fastare organisation. Söndagen den 30 september 1894 samlades en grupp män och kvinnor i Nilssons skrädderiverkstad. Alla var gripna av stundens allvar. Man bildade Alingsås Evangelisk Lutherska Missionsförening, det som i dag är EFS-församlingen i Alingsås. Föreningens förste ordförande blev komminister Johan Leonard Stenberg.

1894 fick den nybildade EFS-föreningen möjlighet att hyra en lokal i f.d. Hygrellska huset i hörnet av Drottninggatan och Östra Kyrkogatan. Platsen, som kom att gå under benämningen Wångströmska gården, blev EFS-föreningens hemvist under tio år. Det var en mycket enkel lokal med två sammanslagna rum och man satt på plankor utan ryggstöd. Gudstjänst firade man så ofta som talare fanns tillgängliga.

Med den nya lokalen expanderade verksamheten och 1904 kunde EFS-föreningen överta Metodistförsamlingens gamla kapell vid Norra Ringgatan 7, den plats där EFS-kyrkan ligger idag. Man betalade 1 575 kr för fastigheten. Marken där kapellet låg köpte man många år senare.

År 1908 blev ett märkesår i föreningens historia. Verksamheten i det enkla missionshuset expanderade. Man bildade en ungdomsförening, DUF lokalavdelning i Alingsås, som innan årets slut hade 37 medlemmar. Man anställde också föreningens förste pastor Per Olov Bergman. Efter en mycket expansiv period följde svårare tider i samband med första världskriget. Men med tillförsikt skrev man i en årsberättelse efter krigsslutet: ”Vare Herrens välsignelse över verksamhet och besök oss med en kraftig väckelse.”

1920 var det dags för renovering av missionshuset. Det nedsjunkna golvet lades om, elektriskt ljus installerades och en ny orgel inköptes. Renoveringen blev ett lyft för församlingen. Medlemsantalet ökade och särskilt 1930-talet blev en framgångsrik tid för både EFS-föreningen och ungdomsföreningen. Efter ytterligare en omfattande renovering av missionshuset hösten 1944 kunde föreningen under tre dagar fira ett ståtligt 50-årsjubileum. Det hade då gått ett halvt sekel sedan föreningen bildades.

Under 1950-talet stagnerade verksamheten och ungdomsföreningen lades ner. Men det skulle snart vända. Under 1960-talet började man planera för en ny kyrka. Det tog många år innan kommunen gav sitt medgivande till att riva det gamla missionshuset och på platsen bygga en ny kyrka. I april 1975 kunde den nya kyrkan invigas. Kyrkans arkitekt, professor Heineman, hade skeppet som förebild. Skeppet möter både medvind och motvind. Ett segelfartyg behöver vind för att segla och på samma sätt behöver församlingen den Helige Andes vind. ”Ty icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske utan genom min Ande, säger Herren.”

Med den nya kyrkan fick man tillgång till utmärkta lokaler. I dag har församlingen en omfattande verksamhet. Under de snart 130 år som församlingens arbete pågått, har några av nedanstående punkterna karakteriserat församlingen:

  • Den starka förankringen i Guds Ord

  • Bönen

  • EFS mission

  • Barn- och ungdomsverksamheten

Gunnel Emgård & Claes-Olof Emgård Olsson

bottom of page